torsdag 25 februari 2010

Killarna som tjejer tänder på - i smyg.

Hittar den här listan på Aftonbladet. Top tio saker som tjejer tänder på i smyg hos killar är alltså:
  1. Skäggstubb
  2. Nördighet
  3. Hårigt bröst
  4. Flitig bokläsare
  5. Gråter till filmer
  6. Sjunger med i låten när han dansar
  7. Grått hår
  8. Svettig efter träning
  9. Glasögon
  10. Sportdåre
Jag skulle säga att Böna prickar in 4. Eller fem om man räknar med att han är lite nördig.

Kulturella Klubben

Idag fick vi ett ryck och tog oss in till stan. Vi (läs jag) är lite trötta på att bara vandra runt på Södermalm och vi (läs jag igen) är ännu mer trötta på att bara gå runt i Hammarby Sjöstad. Vi bestämde oss med andra ord för att utforska resten av Stockholm och tog bussen in till stan som trots trafik kaoset den senaste veckan gick i tid. Eftersom vi numera tillhör kategorin bidragstagare så fanns det liksom inte så mycket pengar att ödsla på shopping utan vi bestämde oss för att gå på museum istället. Närmare bestämt Moderna Museet.

Vi började med att käka lite lunch. Det var dyrt. Jättedyrt för att vara exakt. Nu kanske mina smålänningsegenskaper kommer fram men är inte 26:- för ett vanligt glas äppeljuice rätt dyrt? Jag tog en soppa som förvisso var god men efter 5 skedar vart man rätt less. Björn åt en lite godare sallad som jag snottade oliverna från.

Efter lunchen var vi peppade på utställning. Mamma och pappa var där för någon vecka sedan och pratade om en utställning med en kvinna som tydligen hade en liten speciell period där hon mest målade...manliga könsorgan. Kul tänkte vi och betalade glatt och gick in. Låt oss säga så här - antingen hade hon gått loss på någon pillerkarta eller så hade hon som pappa uttryckte det "lite svårt för män". Det var snoppar i diverse olika former, synliga som abstrakta, svart-vita och i färg samt små klämkäcka textrader i stil med "Eat cunt for mental health" och "He cocked his own ear". Tur att barnen fortfarande är små säger jag. Läs mer om Lee Lozano, konstnärinnan och passa på att titta in om ni har vägarna förbi.

Efter detta omvälvande besök gick vi hem till trygga söder och konstaterade att vi liksom inte är tillräckligt djupa för att förstå sån där konst. Kan man inte bara få vara lite beige och gilla en plansch med kattungar?

Och nästa önskan blir...

När jag blev inlagd på sjukhuset för min havandeskapsförgiftning så kände jag att det nog fick vara nog med att vara gravid. Det var liksom inte så kul längre. Sagt och gjort - vattnet gick samma kväll.

När jag för någon vecka sedan tröttande på att Dino bara slafkäkade och sysslade med ungefär allt annat än att amma så kände jag att det kanske var lika bra att avbryta det här och se till att han fick i sig klokt med annan mat istället. Sagt och gjort - jag har nu slutat amma. Polly la ju av för typ en månad sedan och äter nu ersättning som aldrig förr. Dino bangar inte på flaskan heller och resultatet är istället två barn som numera kan äta samtidigt istället för att behöva vänta på varandra. Perfa! Till följd av detta så slutade min bröst tillverka mjölk på typ 4 dagar. I dagsläget behöver jag pumpa ut lite mjölk kanske 1-2 ggr per dag.

Nu tänkte jag börja fundera på vad jag mer behöver uppfylla. Kanske skall ta och tänka extra hårt på att det hade varit fint med lite extra pengar och köpa en trisslott?

onsdag 24 februari 2010

Om vi skall vara riktigt ärliga nu

Det här med barndop. Det är ju faktiskt inte särskilt kul alls. Det är faktiskt en sjukt överskattad händelse som förmodligen endast barnens föräldrar och far/morföräldrar tycker är kul. Det skall lovsjungas i kyrkan, det skall bes böner trots att förmodligen ingen av föräldrarna är särskilt religiösa, det skall serveras dopkaffe och man skall hetsa runt på stan för att köpa den perfekta doppresenten. Att köpa "Mina första barnsånger" eller "Mitt första fotoalbum" är ju inte aktuellt för det vet man att minst 3 andra har köpt i sista minuten också.

Vi har i alla fall beslutat oss för att döpa barnen i en riktig kyrka. Problemet var att i Stockholm var just den kyrkan vi ville ha och den vi tillhör fantastiskt uppbokad så första lediga datumet blev den 22 maj. Ytterliggare ett problem är att vi inte har någon lokal för dopkaffet. Vår tanke är att det skall vara en sån där riktig härlig vårdag med sol och fint väder och att vi därför skall kunna sitta ute och ha lite picknick. Inte så att folk skall ta med egen mat men däremot så tänkte vi att man kan servera lite rosevin, de som har med sig barn kan låta dem springa runt i parken och vi andra kan bara sitta och ta det lite lugnt. Känns inte det lite roligare? Jag skulle vilja ha en massa heliumballonger uppblåsta också men då är väl risken stor att knarkare i parken tar hand om dem. Och vid närmare eftertanke är det ju rätt gott om råttor här uppe också så har vi otur kanske fikat försvinner väldigt fort. Hm.. kanske läge att tänka om.

måndag 22 februari 2010

Kommentarer som alltid funkar

  • Åh vilka fantastiska barn ni har!
  • Ni ser så fräscha ut!
  • Det syns verkligen inte alls att ni bara sover 4-5 timmar per natt och har gjort sen 8 december.
  • Det syns ju inte ens att du har varit gravid - du ser fabulous ut!
  • Ni ser så världsvana ut - som ni aldrig gjort annat än att varit föräldrar.
  • Skulle jag få barn hade jag velat att de skulle vara precis som Dino och Polly.
  • Ni är ju fantastiska och superduktiga.
  • Ni har det så fint hemma trots att ni inte hinner städa.

    8 inte ens vita lögner som ALLTID funkar när du träffar på någon som precis fått barn.

söndag 21 februari 2010

Babysim

Jag vill anmäla oss till babysim. Det står att barnen skall vara 3-8 månader så jag tänkte kolla någon gång i maj kanske då barnen är drygt 5 månader. Det jag undrar över är om det räcker med att bara jag och Björn är med, det vill säga att vi har hand om ett barn var eller är tanken att man skall vara två på varje barn? Det kan bli lite svårt för oss att skrapa ihop sammanlagt fyra personer varje gång känns det som.

Uthyres

Fabulöst tvillingföräldrarpar uthyres för diverse festliga aktiviteter. Vi sitter lugnt och stilla i ett hörn men fyller ut lokalen rejält med diverse tillbehör såsom vagnar och åkstolar. Blir det för lugnt och tråkigt passar vi på att nypa barnen lite så de börjar skrika och bryter den pinsamma tystnaden. Era gäster behöver aldrig känna att de inte är tillräckligt fina då vi garanterat bidrar med två eller flera spyfläckar på våra kläder samt mörka ringar under ögonen. Dessutom är vi ofantligt billiga i drift - 2 öl och sen är vi nöjda för resten av kvällen.

Vad väntar ni på? Boka in oss NU!

Konsten att köpa en TV på Blocket

För det första så vill jag att ni skall veta att jag har Björns tillåtelse att skriva om detta och för det andra så är jag mer än 100% säker på att personerna i fråga aldrig skulle hitta till min blogg ändå. Med det sagt så skall jag nu berätta om dagens pärs jag upplevt - historian om när en av Björns bröder skulle köpa en ny TV.

Det har varit på gång ett tag att de skulle köpa ny TV och brorsan har ringt Björn ett par gånger för att rådfråga om vilket märke som gäller. Björn har varje gång sagt att det nog inte spelar så stor roll när det gäller de stora märkena såsom Philips, Samsung eller LG. Nu hade dock brorsans fru ringt och förhört sig med sin morbror och var helt plötsligt på det klara över vad som gällde. De skall ha en märkesTV och det är viktigt att det är LCD istället för plasma. Och har morbrorn sagt så - då är det så!

Sagt och gjort trodde vi och var beredda på att visa dem vägen till närmaste Elgiganten men då kommer det fram att de skall hitta den på Blocket. Så idag medan Björn var iväg och köpte lite frys/kyl och andra grejer till stugan så satt de här hemma och letade annonser på Blocket som skulle kunna passa. Kvar var alltså jag och två barn ensamma med två bönder från Gotland som skall hitta en så bra och perfekt TV för så lite pengar som möjligt. Den stora anledningen till att de skall köpa TVn på Blocket är dock inte för att eventuellt göra ett klipp på en billigare TV, nej nej det är för att de skall slippa betala TV avgiften... Om man köper den i butik så måste tydligen butiken skicka in papper till Radio/TVtjänsten och då skulle det ju kosta dem typ 1500:- om året. Nu kanske inte kanal 1 eller 2 producerar allt för mycket bra TV men det är ju ändå rätt skönt att åtminstone ha två kanaler att välja på när det är reklam på alla andra. Men icke.

De ringer i rask takt till 3-4 st säljare men många av dem har tydligen telefonen avstängd eller svarar inte. Frugan blir mer och mer irriterad och lämnar för ungefär 7e gången i ordningen ett meddelande till en Thomas att han verkligen verkligen måste höra av sig nu för de skall med båten hem till Gotland kl 20 och det börjar bli ont om tid. Stackars Thomas - han hörde säkert ungefär hälften av vad hon sa då hennes dialekt är betydligt bredare än Björns. Utöver detta så muttrar båda till och från att "de där Katarina och Sofia verkar ju ha hur mycket som helst att sälja". Jag lyssnar bara med ett halvt öra men får verkligen kämpa för att kväva mitt skratt då jag inser att de på allvar tror att det är någon som heter Katarina och Sofia när det i själva verket står Område: Katarina/Sofia vilket är en del av Södermalm.

I vilket fall som helst så ringer de till en kille i Salem som skall sälja en TV för 9000:-. Frugan erbjuder honom 5000:- och lägger till något i stil med "take it or leave it". Killen verkar tycka att leave it är en bra idé eftersom han inte är sugen på att pruta ungefär halva priset. Efter lite dividerande så ber han frun att köpa en TV av någon annan varpå hon svarar "ja men det är ju ingen som svarar i telefonen!" Att han inte la på i hennes öra är för mig en gåta.

Till slut hittar de en TV i Hägerstensåsen och för att de skall hinna och få med sig sin TV i tid förbarmar sig Björn över dem och kör ut dem dit. Så nu finns det ett styck 42" TV hemma hos brodern i ett rum som är ungefär 8m2.

Vi bestämde oss raskt för att skjuta på Gotlandsresan i en vecka. Det känns som att vi fått en rejäl dos och behöver vila upp oss lite innan nästa gång!

lördag 20 februari 2010

Va händer?

Tja vad händer? Polly vägrade sova från kl 7 idag på morgonen och fejkade magont bara för att bli upplockad. Så fort hon får vara hos någon så försvinner mystiskt nog allt gnäll. Jag och Björn har försökt dela upp natten lite så att man får sova lite mer sammanhängande. Han tar första målet vid 1-2 tiden och sköter det själv så länge ingen av bebbarna vaknar. Jag tar andra målet vid 4-5 tiden. Det har funkat rätt bra hittills och jag känner mig inte riktigt så slut.

Annars? Vi är bjudna på Björns kusins 30 års fest idag. Premiär för bebbarna på fest. Vi får se hur det går, jag är inställd på att jag kommer få åka hem ganska tidigt. Vi vet inte alls hur lokalen ser ut så det hela hänger ju på att vi kan rulla in vagnen och ställa den jämte oss så vi hör och ser dem. Det känns som de är lite små än för att kunna lämna dem ute i ett annat rum. Missionet med kvällen är också att försöka ha dem i vagnen så mycket som möjligt för att undvika eventuella maginfluensor igen. Vi får väl se hur väl det mottas av farmor, fastrar, farbröder och kusiner. Ibland är det svårt att sätta ner foten alltså..

Nästa vecka drar vi till Gotland och spikar på stugan lite. Den MÅSTE verkligen bli klar till sommaren för det funkar inte att bo hos Björns föräldrar (som visserligen har ett typ 300m2 stort hus) hela tiden heller. Det skall bli fanastiskt skönt att ha sitt eget och kunna käka frulle och annat när man vill. Men för att den skall bli klar så krävs det mycket jobb, mest från Björn men kanske lite glada hejjarop från mig också!

I övrigt så verkar Sverige vara rätt trötta på snön nu. Skyll er själva - om lite fler folk struntat i att panta sina burkar, alltid lämnat lampor på och fisit lite mer i den fria luften så hade vi haft Rio de Janeiro sambatåg i stan nu!

torsdag 18 februari 2010

Inte för att vara elak

Och JA, jag har slavat på McDonalds själv men när man hängt där i 20 år och fortfarande enbart har en timlön på 109 pix kanske det är dags att leta efter något annat?

Läs om stackars Fredrik här.

Nostalgi

Lottas 25års fest - första gången jag träfade Björn. Eller typ, vi träffades ett par
månader innan dess på Obaren men då hörde jag aldrig vad han sa. Vid närmare
eftertanke tog det ett par månader innan jag behövde säga "va?" efter varje mening.

Thailand - vi chansade och drog på semester ihop i två veckor trots att vi knappt kände varandra. Det gick ju strålande ändå! Björn passade på att sluta snusa under resan och tog istället tillfället i akt att röka ett paket cigg varje dag. Kul.

Världens finaste Noel när han trillat och slagit i näsan.
Men allt ordnar sig när man får ett kex!

Flygresan hem från Thailand. Vi fick cirkulera omkring runt Arlanda ett tag då piloten
missade sin inflygning. Inte så kul när man suttit och hållt sig från att gå på äcklig
flygplanstoa i typ 10h. Men vi fick en fin bild!

Solnedgång på Gotland

Bönas P1800. Såld men tydligen någon slags klenod.

Juldagsfirande 2006 med hela gänget. Förfest hemma hos mamma och pappa!

Noel nyfödd i Bobby Ewing frilla

Cillas 25års fest i Göteborg - roligaste någonsin

Single and fabulous på Rhodos


Renovering av lägenheten i Hornstull

Borde inte unnat mig

Nu är det typ 7kg kvar som skall bort. Och nej det är ingen stress och ja jag skryter lite över mig själv. Men de här 7kg är ju sånt som jag unnat mig. Och de kommer förmodligen inte att försvinna med min nuvarande diet som består av att trycka i mig antingen godis eller bakverk varje dag. Skärpning om jag skall våga visa mig på Tofta beachen i sommar. Fast å andra sidan så kanske man inte skall räkna med allt för mycket strandhäng när man har två 6 månaders bebisar. Hoppas inte.

tisdag 16 februari 2010

Om amning

Finns det något hetare ämne att diskutera? Känns som att väldigt många har en åsikt om detta vare sig de har barn eller inte. Eller bröst eller inte för den delen heller.

Jag har haft turen att inte verka ha några större problem med amningen, det har flytit på från början och barnen har käkat på som vanligt. Men nu har Polly börjat tröttna på att amma och föredrar i 9 fall av 10 flaskan framför bröstet. Om jag skall försöka amma henne så blir det oftast vilda protester, skrik eller så somnar hon helt sonika istället. Hade jag nu bara haft ett barn så kanske jag hade kämpat lite mer och hårdare med henne men det funkar allvarligt talat inte att det skall ta typ 1½ timma när det ligger en till hungrig och gallskriker jämte. Med andra ord så har vi nästan helt gått över till att enbart flaskmata henne och vi "syndar" för fullt och ger henne vanlig ersättning.

Jag tillhör gruppen som tror att ersättning är jättebra och funkar precis lika bra som vanlig bröstmjölk. Om det nu hade varit så illa så tror jag inte att de fått sälja det och dessutom så hade de inte använt det på sjukhuset heller. Bröstmjölk är säkert bra och det är möjligt att det innehåller en massa antioxidanter men jag tror det spelar en rätt stor roll också hur mamman äter. Jag äter inte supernyttigt eller varierat heller för den delen så hos mig är det nog hugget som stucket.

Fördelarna med mjölk som alla säger kan också kännas lite överdrivna kan jag tycka. Att det är billigt kan jag köpa men inte särskilt smidigt. Det ömmar och gör ont, det läcker och det blir fläckar och du förväntas att lite snyggt och smidigt hala fram en tutte på ett fik eller café utan att visa hela magen ifall du inte har några amningskläder. När Björn börjar jobba igen så kommer jag gå över till flaska helt och hållet, som jag sa tidigare så håller det inte med två barn att hålla på och amma. Kanske till kvällen eller så men annars blir det flaskan för hela slanten.

Dock kan jag känna att lite av närheten till barnen försvinner men det får jag försöka hitta på en annan lösning till!

Dagens skörd

Från vänster:

Randing nerspydd tröja - Dino
Brun tröja med vita figurer - nerspydd av Dino
Rosa body och vita byxor - nerpinkade av Polly
Brun och turkos body - nerspydd av Dino

Som ni förstår går tvättmaskinen varm här hemma.

Hårdkörning

Ja barnen måste faktiskt träna lite.

Polly är den starka. Hon fixar att hålla sig uppe själv..

...åtminstone ett tag...

...tills hon trillar på sidan på ungefär samma sätt som
det ser ut när man välter en ko.

Dino å andra sidan är inte så intresserad av att se något.


Ursäkta Dino men vi hör inte vad du säger?

Skulle du kunna lyfta upp huvudet lite mer är du snäll? Du talar så otydligt.

(Om dem inte slutar tjata så kommer jag spy ner alla tröjor de sätter på mig i en veckas tid.)

söndag 14 februari 2010

Alla hjärtans dag

Världens bästa Björn tog med sig en skrikande Dino ut på liten promenad i dag på morgonen och när han kom tillbaka hade han inhandlat rosor och gjort en härlig fruktsallad. Jag å andra sidan hade i vanlig ordning inte gjort ett skit utan tackade för detta med en kram och morgonandedräkt. Än är dagen å andra sidan inte slut och han har faktiskt fått titta på fotboll ikväll.

Middagen igår var väldigt trevlig och avkopplande. Vi gjorde klart redan från början att allt barnsnack var förbjudet och istället ägnade vi kvällen åt att diskutera lite allt möjligt. En av våra favoriter är att titta oss omkring i restaurangen och försöka lista ut vilka par som är gifta, ihop sedan länge eller på första dejten. Så kul har vi. Maten var helt OK, Björn passade på att ta sig en drink och lite annat medan jag drack min första cider på typ 10 månader. Hade väl kunnat dricka något mer men då man lider av lite akut sömnbrist så känns det som att det inte behövs särskilt mycket för att gå igång. Det hade ju liksom varit jobbigt om ingen av oss vaknade på natten när bebisarna skrek.

För övrigt så planerar vi att göra en rockad och försöka få dem att förstå att det nog räcker med att äta var 4e timma dygnet om. Med andra ord lär det inte bli jättemycket sömn i veckan som kommer heller. Har ni några tips på hur ni gör/gjorde för att få era barn att sova längre på natten? I de flesta böcker så står det att från 3 månaders ålder så börjar barnen sova hela natten men de flesta jag har pratat med som har barn verkar vara redo att mörda författaren som säger så. Vi klamrar oss dock fast vid att runt omkring 3 månader så kommer de börja sova i längre perioder. Man måste ha små mål - annars blir man nog galen.

Stor puss och kram till alla läsare, hoppas er dag har varit kanon!

Bäst just nu

Att komma in och säga godnatt till två bebisar som borde sova men som istället spricker upp i varsitt stort leende.

Och ja, jag vet att de mest ler när de har gaser i magen men jag vägrar tro på att båda har det EXAKT samtidigt och att det råkar infalla precis när jag dyker upp.

torsdag 11 februari 2010

Maj-Björn

Ja det kanske är på plats med en förklaring för de som inte är från Jönköping gällande originalet Maj-Björn. Han ligger klart på topp tio över de mest ..eh..intressanta människorna i Jönköping. Maj-Björn hette Thomas från början och gick om jag inte minns fel i min mosters klass eller parallellklass i mellanstadiet ute i Gräshagen. Sedan gick något fel och han bestämde sig för att lägga till namnet Maj. Någonstans efter det gick det nog ännu mera fel för helt plötsligt skulle håret färgas rött och ett par röda mjukisbyxor satt ständigt på tillsammans med en blå HellyHansen kofta. Kombinera gärna detta med lite svart mascara hängande under ögonen och ett par rejäla chipstuttar så har du en härlig bild framför dig.

Jag minns när vi bodde ute på Kettilstorp och jag åkte bussen upp till stallet dagligen. Det gällde att borra ner blicken i golvet vid Skogskyrkogården för i 8 fall av 10 skulle Maj-Björn på samma buss. En sak kan man säga om honom och det är att han inte är blyg på att prata. Det skall pratas med allt och alla vilket kanske inte var någon drömsituation när man var i 12 års åldern. Dock skall det noteras att Maj-Björn är av väldigt fredlig karaktär och har nog aldrig gjort någon illa. Mitt bästa minne av honom är när han högt och tydligt frågade sin omgivning ifall någon hade en tampong att låna ut då han helt plötsligt fått sin mens.

Vill du läsa om flera sköningar och original så hittade jag en länk till Ankdamm, något slags forum över saker som händer i Jönköping. Intressant läsning - jag saknar dock ett antal kända personer såsom Skrik-Åsa och han muppen som har en radio fasttejpad runt huvudet.

Barnsligt exalterad

På lördag skall jag och Björn ha egen vuxenkväll alldeles för oss själva. Bord är bokat på restaurang Göteborg, barnvakter är inhyrda i form av mormor och morfar och jag funderar på att ta på mig lite parfym dagen till ära. Kanske skall man slå till på något klädesplagg som inte är indränkt i spy också? Vi är båda skitpeppade inför kvällen och jag känner inte den minsta ångest för att lämna barnen. Inte än i alla fall. Till saken hör att restaurangen ligger på ungefär 3 min promenad avstånd från vår lägenhet så om något skulle köra ihop sig helt så är det inte särskilt långt hem.

Nu är bara frågan vad jag skall inmundiga. Hjälp mig välja från deras meny här!

onsdag 10 februari 2010

Märkt för livet

Alla hjärtans dag på söndag. Jag föreslog att vi skulle gå och tatuera in varandras namn. Björn höll på att garva ihjäl sig och sa sedan att han ville tatuera in Maggan i så fall. Margareta råkar nämligen vara mitt andranamn.

(Paus för skratt)

I vilket fall som helst så ska vi naturligtvis inte göra det men OM så är ju Julia ett jävligt bra namn. Skulle det ta slut så är det ju stört omöjligt att göra om Julia till ett annat namn. Då sitter jag där som ett minne för alltid. Mohahaha.

Jag å andra sidan kan ju alltid lägga till Maj- framför och på såsätt hedra namnet av Jönnets mest kända transa - Maj-Björn.

tisdag 9 februari 2010

I know .. I know


Jag vet att alla föräldrar säger sånt men vi har faktiskt världens sötaste barn.

Misslyckade muffins


Ja vad tror ni att ni ser här ovanför? Precis. Muffins. Pollymuffins för att vara mer exakt.

De som känner mig vet att det där med att hänga i köket är inte riktigt my cup of tea så att säga. Att baka har jag nog inte gjort sen jag gick på dagis, har liksom varken tid eller lust för att hålla på med sånt. Bakverk är till för att ätas är min enkla tes.

I vilket fall som helst så har jag en längre tid planerat att göra muffins eftersom jag köpte ett par jättefina muffinsformar som jag länge velat använda. Sagt och gjort, jag kollade upp vad som ingick i en muffinssmet och konstaterade krasst att det var åtminstone 9 av de 10 ingredienserna som inte fanns hemma hos oss. Med andra ord så tog jag till fusk och köpte en Shake n' Bake smet istället . Till detta var jag lite finurlig och tillsatte kakao och hade då tänkt att toppa detta med Polly choklad. Tyvärr la jag inte Pollysarna i botten utan tryckte i dem efter jag hällt upp smeten. Sen glömde jag också bort tiden i ugnen då jag höll på att bli totalt lomhörd av två barn som skrek värre än krigslarmet som går på måndagarna. I vårt fall var det en himla tur att vi inte installerat brandvarnare i lägenheten än för den hade bränt av sitt larm direkt. Det osade och rökte nämligen rätt bra när jag väl stängde av ugnen och skulle ta ut muffinsen. Man skulle kunna skicka ner de 12 muffinsen till västbanken och ha någon att använda dem till stenkastning för de var verkligen stenhårda. Pollychokladen hade exploderat på något sätt så det vita hade smält ut och blivit kolsvart bränt socker. De såg dock lite goda ut i mitten men det var omöjligt att komma dit eftersom resten av smeten var så hård.

Så härmed har jag bestämt mig för att fortsätta följa min tes att bakverk gör sig bäst i att ätas och att det är bättre att stödja dem som faktiskt får betalt för att baka.

New York New York


Har arbetat upp ett behov av att få åka iväg till Newan med Björn. Med eller utan barn är ju dock frågan. Rent spontant verkar utan smidigare men då kan vi inte åka en på ett tag + att det bara blir typ 3-4 dagar. Med barn skulle vi ju i praktiken kunna åka nu och stanna längre. Var ju bara det där lilla problemet med pengar - man bir inte rik på att gå hemma direkt...

måndag 8 februari 2010

Upplyftande

Nä nu slutar vi prata sjukdomar och tittar på någotkul istället!


söndag 7 februari 2010

På bättringsvägen

Ja äntligen börjar de små bebbarna bli lite bättre. Det spys fortfarande en del men aptiten är tillbaka och de får i sig nästan normalstora portioner igen. Usch det här har inte varit några roliga dagar. Jag inser att min risk att bli en hönsmamma precis steg med ungefär 1000% från att ha varit rätt hög från början. Att se sina små barn ligga helt utslagna och veta att det inte finns särskilt mycket man kan göra själv för att hjälpa dem är nog det värsta jag varit med om.

Det hela började på torsdagkvällen runt 23 tiden då vi skulle ge sista kvällsmatningen. De hade varit supergnälliga hela kvällen och jag var lagom munter då jag varit ensam med dem medan Björn varit och tränat. I alla fall så började de spy, och då menar jag kaskadspy som man ser i skräckfilmer. Det var spy överallt och det kom ur näsan och munnen på dem så de kippade efter andan varje gång. Detta fortsatte sedan hela natten så vid 6 på morgonen ringde jag till SÖS där de bad oss komma in till barnakuten. Sagt och gjort, vi hetsade in bara för att få sitta och vänta i typ 1h på att en läkare skulle komma. Han gjorde vanlig undersökning och konstaterade att det "nog rörde sig om influensa" och att det var bättre att vi fick komma till en annan avdelning istället för att sitta på akuten. Vi kom till den andra avdelningen vid 9 tiden. Vid 11 hade fortfarande ingen kollat till oss eller knappt sagt hej så då lackade jag faktiskt ur och förklarade för dem att våra barn inte fått i sig någon mat på 12h nu och att vi är jävligt oroliga. Då blev det helt plötsligt fart och det kom en sköterska som i princip frågade om vi ville att de skulle bli sondmatade eller via dropp. Hur skall vi veta det? Gör vad som är bäst för barnen naturligtvis!?! Sagt och gjort, det blev sondmatning. Björn var med inne när de stoppade in slangen genom näsan på dem vilket tydligen inte var något att rekommendera oroliga föräldrar att titta på. Ut kommer sedan två medtagna barn med tårar i ögonen och då trodde jag på riktigt att mitt hjärta skulle brista helt och hållet. Man känner sig så fruktansvärt hjälplös.. Nedan ser ni bilder på de små stackarna direkt efteråt.

Polly sover hos pappa

Dino inlindad i filt med lipande mamma jämte sig


Efter det fick de vätskeersättning i fyra timmar via sonden och när det var slut så fick de lite bröstmjölk istället. Första två timmarna orkade de inte med så mycket mer än att ligga där men sedan vart det ju mindre kul och det var ett himla sjå att försöka hålla dem ifrån att riva bort slangarna. Under hela tiden satt jag och Björn som två miffon eftersom Södersjukhuset, förmodligen precis som andra sjukhus inte direkt satsat på komforten. En obäddad tältsäng, två pinnstolar och något som skulle föreställa fåtölj var vad som fanns. Vi hade åtminstone en TV vilket var lite utav räddningen.

Björn och Polly i "bekväm" fåtölj

Som ni förstått fick vi i alla fall komma hem till kvällen men det kändes som att de mest ville bli av med oss. Hur kul känns det när de som skall veta och kunna något säger "Vad tycker ni, tror ni att ni kan åka hem?" Hur fan skall vi veta det? Det är ni som är utbildade. I övrigt så påpekade de ett antal gånger att det var väldigt fullt på avdelningen just nu vilket också gjorde att det kändes som att de ville att vi skulle ge upp rummet för någon annan. Både jag och Björn reagerade på att det verkade som att de ville att vi skulle ta beslutet om att åka hem eller inte, ungefär så att de skulle ha ryggen fri ifall det skulle hända något. Det är ju inte så jävla kul för oss att ha det ansvaret heller med tanke på att vi inte har någon som helst utbildning i medicin. Vi bestämde oss i alla fall för att åka hem till slut. Väl hemma så började båda barnen med att spy en massa igen och då trodde jag på allvar att både jag och Björn skulle bryta ihop. Man hinner föreställa sig diverse olika scenarion där mestadels ordet död ingår. Vi bestämde oss för att försöka vara kvar en liten stund hemma och på morgonen så tyckte vi att barnen faktiskt fick behålla lite mat och verkade lite piggare.

Som tur var har jag världens bästa föräldrar som kastade sig upp i bilen på lördagmorgon för att hjälpa till. Vid det laget hade varken jag eller Björn sovit mer än kanske 2-3h sen onsdagkvällen vilket kändes. Man går på någon slags sparlåga och är uppe i varv fast än att man är dödstrött men hur lätt är det att somna när man har två småttingar jämte sig som det känns att man måste ha koll på så de inte kvävs ifall de spyr? Vi fick en chans att vila lite och plocka i ordning lite i lägenheten eftersom det såg ut som ett bombnedslag sen vi kom hem i torsdags.

Nu verkar de i alla fall ha tagit sig ganska bra och de både ammar och flaskmatas. Dino hade en riktig exorcistenspyning idag på morgonen där spyan riktigt flög rakt fram i säkert 50 cm men det var nog mest för att han satt i halsen. De orkar åtminstone vara vakna nu och framför allt skriker dem vilket jag aldrig trodde jag skulle uppskatta. Vi har hetsstädat hela lägenheten och tvättat alla kläder samt kokat alla nappar och flaskor flera gånger så att alla eventuella baciller skall vara borta. I skrivande stund är stolt mormor och morfar ute och går med barnen medan jag och Björn ligger utslagna i soffan.

Spysjukan = inget kul alls

lördag 6 februari 2010

Med hjärtat i halsgropen

Det är nu man inser vilket ansvar man plötsligt har dragit på sig i samband med att ha blivi förälder. Naturligtvis så lyckades vi att smitta ner bebbarna med vår maginfluensa vi hade så i torsdags kväll började det stora spykalaset. De spydde och spydde och fick inte behålla någon mat alls så vid halv sex tiden på morgonen ringde vi Södersjukhuset för att få hjälp. Det hela slutade med att vi fick åka in akut, hamnade på avdelning där barnen blev sondmatade och stannade till kl 21 på kvällen. Nu är vi hemma, barnen börjar piggna till men man har ju hjärtat i halsgropen konstant.

Ibland är det inte kul att ha det yttersta ansvaret.

torsdag 4 februari 2010

V.I.P

Efter att ha kollat igenom 1 vckas post så hittar jag en inbjudan till en ny nattklubb i Stockholm. Kollar så att det verkligen är adresserat till mig och jajemän -det är just MIG de vill ha! Honey Honey heter klubben och ligger på Regeringsgatan "bara ett stenkast från Stureplan". Verkar bra tycker jag ända tills jag läser att de vänder sig till en mer mogen publik dvs +27.

Va fan.. Jag ser ju mig själv som 25 fortfarande men det är väl bara att inse att man numera är en snart 28 årig 2 barnsmorsa med hängig röv.

Ridå.

onsdag 3 februari 2010

Just idag är jag stark..

...Igår - not so stark.
Hela mitt liv har gått ut på att säga "Jag är immun mot influensa, det är bara mamma och Jonas som får det - jag och pappa som tillhör de lite starkare i familjen blir aaaaldrig smittade". Yeah right. Vem låg som som ett C över toalettstolen igår? Moi. Vem lyckades smitta ner Björn som just nu har sovit i 12h i streck utan att ge ifrån sig ett ljud? Förmodligen jag också. Bebbarna verkar må rätt OK dock. De äter, kissar och bajsar samt har normal kroppstemperatur så förhoppningsvis klarar de sig undan det hela. Jag mår bra idag igen, det var en supersnabb influensa som höll i sig kraftigt i typ 7h och sen försvann igen. Jag har hunnit äta 2 thekakor samt druckit ett stort glas blåbärssoppa för typ 2h sen som fortfarande verkar trivas i magen så jag hoppas att det fortsätter så.

Vi hade annars grandiosa planer för dagen. Mamma och pappa kommer hem från Kanarieöarna idag och vi hade tänkt att fira på pappa som fyllde 60 i lördags. Nu är vi dock ej välkomna till Jonas (eftersom han tillhör det vekare släktet och kommer bli smittad) så vi får se hur det blir med partaj. Är väl inte jätteupplagd för festmat heller iofs.

I övrigt har veckan hemma i Jönnet varit mycket trevlig. Vi har hunnit med att hälsa på en massa personer och som vanligt har det inte varit mycket vilande. Skulle nog kunna vara hemma här i två veckor utan att hinna med allt jag vill göra. En annan sak vi kommit på är att bara för att jag och B orkar så kanske inte bebbarna tycker det är superkul att fara runt så vi har en ny regel vilket begränsar besök och annat till 1 per dag. Vi har märkt av att barnen blir rätt gnälliga på kvällen när vi varit iväg på dagen så för att rädda våra trumhinnor måste vi nog bli lite striktare. Så ni vet allihopa.

Nu skall jag leka duktig hemmafru och ta hand om min man. Ni vet ju hur det är när en man är sjuk...